Känner bara för o klaga av mig på hur jobbigt de känns idag (A).

Känns bara så jobbigt, att när man får en posetiv nyhet kan man bara få känna lite i hörnet på den
för sedan bli ifrån plockad den.
Man undrar när turen ska vända och jag ska få unna mig något.
Visst jag har turen med en egen lägenhet, men på vilken bekostnad ?
Min livsbesparing, för ett körkort och något jag kan unna mig själv som person.
Eller är de meningen att redan från början utsättas för dåliga saker, va tvungen att bli vuxen vid 16 års ålder ?!

Ser mig själv i framtiden sitta o klaga på hur dåligt samhället har behandlat mig,
vill inte bli en tråkig butter gammal tant.
Vill kunna vara glad, va den Martina jag igentligen är, men hur lätt är de när jag aldrig får nåt tillbaka ?
Jag ska bara göra massa saker.

Inte så kul att börja livet såhär inte eller vad säger ni?

Hoppas eran dag har varit bättre =)

Men ska vara tacksam för allt bra som finns i mitt liv med.
Mina underbara vänner utan er vet jag inte vad jag skulle gjort.
Min underbara bror som alltid funnits där,
lika så hans tjej.  Tack.